Foto: Thomas Blomqvist, TR Bild

Nathalie Bergström, B-tränare

Hälsingedottern har ett klingande dalmål som ekar bland gångarna i Garpenbergs gruva. När Nathalie Bergström inte tränar sina hästar arbetar hon med automatiserad lastning 1500 meter under jord.


– Vi bryter i huvudsak zink. Det blir även lite koppar och silver. Sen har vi några stänk av guld också.

Nathalie Bergström har vuxit upp med hästar sedan barnsben. Familjen hade travhästar hemma på gården och så länge hon kan komma ihåg har det varit ett starkt intresse. För tio år sedan fick hon jobb i gruvan och flyttade till Hedemora. Nathalie har varit en framgångsrik montéryttare, men idag ligger första fokus på de egna hästarna. Tre kallblod som hon tränar själv.

– Att vara B-tränare ger mig friheten att kunna satsa som jag vill utan att det blir för stort allvar. Det blir en del av livet man lever och man kan njuta av hästarna. Ha det som en rolig grej utan pressen att man måste leverera. Man kan lägga upp allt efter ens egna förutsättningar.

Varannan vecka jobbar Nathalie skift i gruvan, vilket gör att hon kan planera träningsupplägget efter hur hon jobbar. Ibland får hon ta hjälp av familj och vänner med dagliga sysslor som mockning och fodring. Tränar hästarna, det gör hon själv eftersom hon "ännu inte lyckats få upp sambon Björn i vagnen". I stallet står bland annat det treåriga kallblodet Diesel Barbie.

– Henne har jag lite förhoppningar på, det är en väldigt fin modell med bra aktion. Som en liten amatör har man också drömmar. Jag tror det är viktigt att ha ett litet mål även om man inte lägger någon press på sig. Man vill ha en välmående häst som kanske kan ta en seger eller två. Visst, Elitkampen hade ju varit trevligt. Ingen är för stor, eller vad heter det?

Det unika med travsporten är att det finns en möjlighet för alla. Många delar kärleken till hästarna, och det är otroligt värdefullt att kunna ta del av hela biten, till exempel att vara med och tävla. Som B-tränare har man möjligheten delta precis som proffsen.

– Man håller på först och främst på för att det är ett intresse och har en kärlek till hästen. Tävlandet är en bonus och det växer fram på ett sätt så att det nästan blir större och känslosammare när man lyckas. Därför att man har gjort det utefter ens egna förutsättningar. Det här gör travet till en bred sport och det ska vi vara rädda om. Alla kan vara med, även en gruvarbetare!

Några problem med motivationen har inte Nathalie, även om hon som många andra funderar ibland om kvällar när inte ens en pannlampa jagar bort mörkret, och det är så kallt ute att fingrarna fryser fast i vantarna. Det glömmer hon varje gång hon går in i stallet.

– Det är en härlig känsla att bli mött av en häst, de är alltid glada när man kommer. Det skulle vara otroligt tomt att inte ha dem. Det väger upp alla kalla höst och vinterdagar. Fryser man om fingrarna är det ju bara att lägga dem under manen eller sticka in händerna och tjyva lite värme under täcket.

Nathalie med sambo och tre bonusbarn, tre katter, kaniner och tre hästar, har just flyttat till en ny gård i Västerby utanför Hedemora. Där har hon fina körvägar och när Diesel Barbie ska träna i snabbare tempon bär det av till Rommetravet "tjugo minuter bort om man kör någorlunda lagligt". Hon är sugen på att skaffa ett varmblod eftersom stallet nu har fyra boxar. Tanken finns att bygga lite fler i framtiden – beroende på hur livet och förutsättningarna ser ut. 

På klingande dalmål skickar hälsningedottern med en visdom varje hästälskare känner igen.

– Man aldrig kan ha för många boxar.