Foto: Fotograf Jenny Rehnman
– Travet har banat min värld. Hade jag inte blivit referent hade jag inte blivit trygg i att stå och prata inför människor, det som jag arbetar med idag.
Det var Lars Örström som övertalade sin blyga, sextonåriga guddotter Malin Axroth att prova på att referera trav då det behövdes en referent till provloppen på Umåker. Med sig fick hon rådet ”Skapa din egen stil. Du behöver inte låta som någon annan, vänd ett varierat språk för då kommer ingen att tröttna. Det här kommer du att fixa!”, sedan var det bara för Malin att ta sig an utmaningen.
– Jag kände att jag provar. Det gick så dåligt och jag var så nervös. Men jag tänkte att jag gör det någon gång till, till det inte går så dåligt. Sen kan jag sluta, för man kan inte sluta när man är som sämst. På den vägen är det.
Över tjugo upplagor av Guldbjörken har gått i mål sedan dess, och efter att den ordinarie referenten Robert Karlsson gick och blev Sportchef på Svensk Travsport har ”den evige reserven” Malin tagit över det tjugo år gamla headsetet på heltid. Innan dess arbetade hon som funktionär, främst som startpersonal – även om det blivit några vändor i vinnarcirkeln, som ekipagekontrollant och blandade inhopp i norrländska kommentatorshytter från Bergsåker till Skellefteå.
– Som referent bör man nog ha en förståelse och blick för vad som händer i fältet. Jag brukar försöka tänka mig som om jag guidar en som bara lyssnar och kanske inte ser, så att den också kan få en bild. Sen gäller det såklart att vara noggrann i förberedelserna. Det är kul när man känner att ”där fick jag till det”.
Hästnamn kan vara nog så svåra att uttala eftersom det är ett ”sammelsurium av språk och uttal”, från finska till franska. Malin försöker ta reda på så mycket som möjligt, och inte bara uttala ett namn för en annan referent gör på ett sätt. Hon vill att hästägare och uppfödare skall känna sig nöjda, och hon blir glad när det kommer fram folk med beröm – eller med feedback om hon uttalat ett namn på fel sätt. Tidigare hade Malin väldig prestationsångest, men det har hon inte längre. Däremot kan det vara en utmaning att tagga upp lite lagom inför loppen.
– Det är lite svårt att referera när man har en egen häst med i loppet. En gång hade jag en lite bångstyrig häst som skulle starta och hade glömt att stänga av mikrofonen just före loppet. Det gick ut över hela banan hur jag bad en bön att dom inte skulle hamna i diket eftersom jag såg att de var på god väg dit.
Loppen refererar Malin från måldomartornet som står på banans innerplan precis vid mållinjen. Till hjälp har hon en teveskärm och automatiska tider från ett datasystem. Därför är det lite lättare att vara referent idag.
– En gång hade man bara kikare till hjälpmedel, och så skulle man klocka tider själv. Den stora skräcken var när man fick solen i ögonen. Då såg man verkligen ingenting. Idag fungerar det riktigt bra.
Någon förebild när det gäller att referera travlopp har Malin inte haft, utan gått på råden hon fick av sin gudfar - ett eget och varierat språk. Några större intryck från andra sporter har det heller inte blivit. Mest beroende på något de flesta som är aktiva inom travsporten känner igen.
– Jag hinner inte titta på så mycket sport. Förutom trav då!