Hela idén om att anmäla sig till travskolan kom under en kväll på Halmstadtravet för drygt sju år sedan. Lotten Flodström, 57, var på plats med sambon Anders Sköld, och såg en skylt om travskolan. De bor tillsammans i Burseryd, cirka en timmes bilfärd från banan.
– När jag bjöd ner min sambo på travet för cirka 7.5 år sedan, den 30/12 2016, och såg skylten Halmstad Travskola sade jag att “jag kan inte sitta på hemmet och ångra mig”. Sagt och gjort, jag anmälde mig och i februari året därpå så träffade jag travskolechefen Ulrika Andersson och blev varmt välkomnande, säger Lotten Flodström.
Enligt Lotten började dock resan långt tidigare. I juni 2006 förlorade hon sin äldsta son i en olycka, och där förändrades livet radikalt.
– Jag valde bokstavligen och handlingsmässigt att leva, men insåg att det inte skulle bli lätt. Jag åkte ner i svackor men det som gjorde att man kämpade vidare var min kvarvarande son, sambo samt hästarna. De har räddat livet på mig. Man måste vara närvarande och det ger så mycket.
Genom livet har Lotten Flodström haft hobbyhästar, och det finns även “travblod” i familjen, dock hade hon själv inte varit aktiv inom sporten sedan tidigare.
– En i familjen har varit professionell tränare och jag var fullt medveten om vad travsporten är, och hur mycket tid som krävs. Jag har haft hobbyhästar och hjälpt kompisar i alla år, men kände att nu måste jag prova att satsa på mig själv. Då gick jag den här kursen som steg ett. Samtidigt har jag sett olyckor och vet hur snabbt det kan hända. Jag hade en liten rädsla för det, men där gjorde Ulrika ett jättejobb och stöttade mig. Jag bara blomstrade ut, för det var så roligt och vi var ett härligt gäng.
I ett senare skede fick Lotten Flodström även representera Halmstadtravet i en travskolekamp på Jägersro mellan flera banor i södra Sverige. Hon fortsatte att gå kurser på travskolan, tills det inte fanns något ytterligare steg kvar.
– Då tipsade Ulrika om en kurs som kallades för “träna häst”. Till slut blev det så roligt att vi själva blev engagerade i det här och jag fick börja köra lite tandemkörning och vara med som hjälpledare på kurser. Det är något speciellt med travskolan, väldigt välkomnande och man bryr sig verkligen om hästen.
Efter några år på travskolan i Halmstad, valde Lotten Flodström att ta B-tränarlicens, då hon hade gått igenom alla kurser som fanns.
– Jag skrev provet och klarade det. Sedan gick det ett halvår och då drabbades jag av diskbråck, och tappade fästet lite grann. Det satte sig på ett dumt ställe och jag kunde inte ens sitta i en bil. Men så fort jag kunde göra det åkte jag ner till travskolan, klappade hästarna och träffade kompisarna. Till slut höll ryggen och då ville jag komma igång med min licens.
För två år sedan fick Lotten Flodström låna ett sto vid namn Miss Alvina, med målet att föda upp en egen häst. Första året tog hon sig inte, men i fjol gick det bättre. Då föddes en liten hingst efter Tobin Kronos vid namn Heavenly Alvin.
– Nu är han 1,5 år och jag har nu lämnat honom för inkörning i Halmstad. Jag fick bilder på honom i vagn för första gången och man blir berörd, hästarna är ens allt. Travskolan har även pensionerat några av sina hästar hemma hos mig.
Initialt var tanken att plocka ut B-tränarlicensen då Heavenly Alvin var inkörd. Men så valde sambon Anders Sköld att gå kurser på travskolan, för att senare ta körlicens, det i sin tur gjorde han köpte den femårige valacken Notos på auktionssidan Travera.
– Nu har vi en femårig valack som vi tränar ihop. Bara det är jättekul. Jag har alltid skött mina hobbyhästar själv, men det här är något helt annat. Vi har köpt vagn, lastbil och diskuterar upplägget som vi ska ha.
Dessutom har paret anlagt en träningsbana hemma i Burseryd, på bekostnad av ett nytt kök.
– Vi har inte jättemycket mark, men vi högg ner lite träd och har anlagt en bana som är ungefär 800 meter. Den är lite slingrig och perfekt för motionering. Vi skulle ha renoverat köket men det blev en bana istället.
Notos tränas men är ännu en bit ifrån start. Så småningom ska Heavenly Alvin hem till sina uppfödare och ägare, där han förhoppningsvis blommar ut till en tävlingshäst.
– Det är en skräckblandad förtjusning. Jag inser att jag inte är så bra på unghästar, och nu ska jag helt plötsligt träna en själv. Jag är rädd för att göra något fel, men samtidigt måste jag våga, och det är väldigt spännande.
Se filmen om travskolan här