– Jag har alltid älskat hästar och har vetat ända sedan jag var liten att jag skulle bli veterinär. För mig har aldrig funnits något annat.
Anna tog sin examen 1988 och började arbeta på djursjukhus och kliniker. Sedan snart tio år driver hon en egen verksamhet och har i princip allt hon behöver med sig bak i bussen. Där finns det nödvändiga som en veterinär behöver som röntgenutrustning, ultraljud för koll av ligament och dräktighet, endoskopi för halsundersökningar och kyl för förvaring av preparat eller blodprover. Alla journaler sköts dessutom direkt i en digital databas.
– Jag ville ha "samma leksaker", och inte behöva stå böjd över bakluckan på en personbil. Det handlar om service och det är som om han har en liten klinik med sig hemma hos kunden. Ett mellanting i alla fall!
Det mesta i Annas arbete handlar om ortopedi, hältor och hästens rörelsemönster. Även en del arbete med ultraljud av avelsston som närmar sig brunst, eller när det lite senare ska konstateras att inseminationen gjort susen. Många av kunderna är travtränare, både proffs och amatörer. Något av det fina med veterinäryrket tycker Anna är den nära relationen man får med kunderna.
– Det är lite av det som driver mig. Relationen man får till patienterna, eller ja, och deras ägare. Många har man följt i flera år och det blir väldigt familjärt. Sedan vill jag säga att travtränare och hästägare idag är otroligt kunniga, pålästa och intresserade av sina hästar.
Anna menar att mycket inom veterinäryrket har utvecklats sedan hon tog sin examen. Forskning, och mediciner har gått fort framåt och vård för häst idag står inte långt bakom humanvården. Man kan verkligen hjälpa hästen idag med moderna metoder. Genom åren har det blivit många vidareutbildningar för Anna, både i Sverige och utomlands.
– Det gäller att vara nyfiken. Jag försöker gå en två, tre kurser per år. Eller så kan jag ta ledigt en dag och följa med en häst jag remitterat till en annan veterinär eller klinik för att se hur de jobbar och om jag kan lära mig något. Lite som förr då man som ung veterinär auskulterade (gick bredvid) en mer erfaren kollega.
Hästintresset sträcker sig långt utanför den pärlsilvriga bussen. Anna är delägare i två kallblod och tillsammans är de ett skönt ägargäng som gärna umgås runt hästarna. Hon har också gått yrkeshögskoleutbildningen Kuskutbildning i brukskörning på Wången med godkänt resultat. I hagen hemma i Hedesunda går tre nordsvenska brukshästar som hon ibland spänner för och tar en tur på byn eller i skogen.
– Vill man bli veterinär måste man följa sin inre röst och göra det till det man själv vill att det skall bli. Go for it! Det är ett fantastiskt yrke.
