– Det är svårt att förklara för någon som inte förstår. Det är mer än ett yrke, även om man försöker intala sig det. Det så himla mycket mer. Hur skall man förklara att man går upp 05:00 och sen jobbar till midnatt och gladeligen gör det om och om igen?
Hästar har alltid varit en naturlig del av Hannas liv, men från början var det mer en "sidogrej" och inte ett genuint intresse. Fokus låg på utförsåkning och fotboll. Att hästar kunde vara ett yrke hade hon inte en tanke på. När det blev dags att välja gymnasium kom hon in på idrottsgymnasiet med inriktning på fotboll. Ändå blev det travgymnasiet på Wången.
– Jag hade skadat knät. Min kompis ända från dagis, Isabelle Eriksson (hästskötare hos Daniel Redén red. anm.), tyckte vi kunde lika gärna avverka några år till ihop. Det är jag otroligt tacksam för idag.
Det bästa med att arbeta som hästskötare tycker Hanna är att få följa hästarna. I grund och botten handlar yrket om att hästarna skall må så bra som möjligt under de förhållanden som råder, för en häst som mår bra presterar också bra. Sedan är det också spänning och man bör ha en viss tävlingsnerv, även om segrarna inte alltid är det viktigaste.
– Trots att det är tävling har jag aldrig blivit besviken på hästen när det inte gått som man tänkt. Jag har alltid tänkt att man alltid kan ta med sig något positivt. Hästen gick riktigt snabbt till slut, eller det kanske var första gången den gick felfritt? Kom sist i mål – men felfri. En hästskötare är fruktansvärt lojal till sin häst.
Lojaliteten till hästen är både en styrka och svaghet. En styrka gentemot hästen, men ibland en svaghet gentemot arbetsgivaren. Genom åren har det varit mycket prat om hästskötarnas arbetsförhållanden med långa dagar i tuffa miljöer och med en lön som sällan alltid hängt med eller följt alla avtal. Under sina år som anställd upplever Hanna en bättring.
– Många tränare som kommer underifrån tycker jag strävar efter att ge bra villkor eftersom de har arbetat själva i samma situation. Man är mer medveten idag. Sedan måste man också se till sitt eget värde och dra gränser, med det är svårt för vi tycker så mycket om hästarna. Sporten växer, idag tävlar vi till exempel på "nya tider", luncher och helgkvällar. Då räcker timmarna inte till.
Från början hängde Hanna i stallarna på Östersundstravet och fick lära sig om travhästen av banans gamla garde av hästkarlar. Sedan dess har hon arbetat i olika proffsstall hos Fredrik B Larsson, Jim Oscarsson, Timo Nurmos och Daniel Wikberg. Under åren hos Timo Nurmos passade Hanna flera riktigt fina travare men det är inte de största segrarna som hon minns allra bäst.
– Det starkaste travminnet jag har är ett vanligt lunchlopp på Örebro för några år sedan när Seismic Wave gjorde Sverigedebut och vann. Det betydde otroligt mycket. Det är lika stort som när Global Undecided vann en final i Bronsdivisionen på Åbytravet, men det var världens bästa häst. Eller, världens bästa häst för mig i alla fall!